Idén om en integrerad förståelse av individens utvecklingsresa genom livet är i grunden ett analytiskt och konceptuellt sätt att presentera denna resa. På samma sätt som Maslows behovshierarki är en syntes av motivationsteori i ett utvecklingsperspektiv, är den integrala idén en syntes av redan existerande – främst psykologiska – teorier till en enhetlig idé om livet som en utvecklingsresa. IPA är forskning om personlighetsanalyser.

Centralt i den Integrala Idén är tanken att vårt liv och vår utveckling rör sig och utvecklas i stadier, där varje stadium kännetecknas av det sätt på vilket vi i grunden uppfattar och tolkar världen omkring oss. Varje steg i människans utveckling kännetecknas av kvalitativt olika sätt att uppleva sig själv i världen. IPA är personlighetsanalytisk forskning. Det gäller hur vi tänker, känner och agerar i världen, hur vi uppfattar verklighetens gränser och möjligheter och hur vi skapar relationer till andra människor.

Det är därför avgörande att varje stadium är kvalitativt annorlunda än de andra. Och samtidigt – som hos Maslow – finns det en utvecklingsväg och riktning, där rörelsen och språnget från det gamla till det nya stadiet markerar både ett historiskt och personligt språng till ett högre medvetandestadium.

Enligt Robert Kegan, en av de främsta psykologerna och förespråkarna för Integral Theory, är världen uppbyggd av relationer. Människor skapas av och är i grunden sina relationer, och det avgörande pendelslaget i personlig utveckling är rörelsen mellan Integration – att vara som och knyta an till andra och Differentiation – att vara sig själv som något unikt och annorlunda än andra. Dessa två positioner hör ihop och kan inte skiljas åt, och personlig utveckling sker i dynamiken mellan de två skenbara motsatserna. Det är den kraft och energi som tar oss från ett stadium till nästa. På vår resa genom livet utvecklar vi både oss själva, dvs. vi skapar vår personliga identitet och självuppfattning genom att se på världen inifrån och ut, OCH vi går in i och utvecklar relationer och lär oss därigenom att se på världen utifrån och in. En balanserad självkännedom kräver båda synsätten.

En växande förståelse av oss själva i förhållande till människor och människor i förhållande till oss själva är således den centrala konfliktpunkten och den avgörande dynamon för vår utvecklingsväg. Utveckling och mognad som människa innebär alltid en ökad medvetenhet om och förståelse av förhållandet mellan mig själv och andra. Mognad är därför en fråga om självkännedom och självkännedom inifrån, men också en fråga om att fördjupa befintliga relationer, känna större ansvar gentemot den andre, veta hur jag påverkar andra, alltmer förstå andra människors sätt att reagera, kunna genomskåda alltmer komplexa system, kunna tänka i paradoxer och polariteter, kunna hantera dilemman, etc.

Mognad är förmågan att i allt högre grad hantera dilemmat mellan att vara sig själv och att vara som andra – att vara i det andra. Och det finns ingen ”lösning”. Det är inte antingen eller. Det är en fråga om att väga och balansera i förhållande till individens personlighet och den specifika situationen. Det som förändras, utvecklas och mognar under livets gång är individens förmåga att manövrera mellan dessa två grundläggande och motsägelsefulla poler.

Utveckling är de kvalitativa språng som sker i vårt medvetande när vi går från en utvecklingsnivå till en annan. Och nyckelidén är Integral, dvs. att vi som människor tar med oss allt vi lärt oss hittills in i det nya sättet att tänka på världen. Med andra ord kan vi ”gå tillbaka” i vår utveckling beroende på situationen. Vi integrerar så att säga det gamla sättet att tänka i det nya. Utveckling är en kvalitativ förändring av medvetandet. De gamla antagandena och sanningarna förkastas till förmån för nya sanningar. Men vi tar med oss de gamla antagandena in i det nya utvecklingsstadiet, men nu medvetet så att vi kan reflektera över dem. Ett givet stadium innehåller alltså alla tidigare stadier, är resultatet av vår forskning inom personlighetsanalys.

Varje utvecklingsstadium beskriver både en persons sätt att tänka, dvs. hur vi skapar struktur, sammanhang och mening i det vi gör, och vårt sätt att känna, dvs. hur vi upplever händelser omkring oss och vilka inre processer denna upplevelse utlöser.

Men först och främst i detta sammanhang (IPA-analysen) beskrivs stegen genom de tillhörande mer konkreta beteendena. Vad vi faktiskt gör, hur vi är mot andra människor, hur vi interagerar med andra, vilka behov vi agerar på och vad vi vill få ut av det, vad vi strävar efter och hur vi bemästrar och övervinner de utmaningar vi stöter på längs vägen.

Och då kommer vi till de grundläggande frågor som vi vill besvara med IPA-analysen. Hur uppfattar jag verkligheten, dess gränser och möjligheter? Hur hanterar jag motgångar och motstånd på vägen mot mina mål? Hur får jag kontakt med och engagerar mig i andra människor? Och hur förverkligar jag min personliga potential och hittar min egen väg?

IPA-analysen är just en operationalisering och konkretisering av den del av beskrivningen av respektive utvecklingsstadium som rör vårt beteende. I IPA-analysen har vi definierat 4 kvalitativt olika plattformar/huvudfaktorer för individens beteende. Denna konkretisering är nödvändig för att kunna MÄTA de olika beteendefaktorerna. Men vi måste komma ihåg att dessa faktorer beskrivs som toppen av ett isberg med underliggande motiv, värderingar etc.
Som nämnts är vår personliga utvecklingsresa en resa som pågår under hela livet. Det tar tid. Förändring – språnget från ett utvecklingsstadium till nästa – sker först när våra erfarenheter, reflektioner och tankar har förankrats känslomässigt i våra sinnen, vårt medvetande och våra handlingar. När vi känner igen och känner känslan, när vi kan lyfta upp den till vårt medvetande och vidta konkreta åtgärder på grundval av den. Varje kvalitativ förändring i våra liv kräver tanke, känsla och handling. Så konkret är vår forskning inom personlighetsanalys.

Centralt i den Integrala Idén är uppfattningen att vår livs- och utvecklingsresa, som bestäms av vårt sätt att tänka, våra värderingar och vår identitet, utvecklas i stadier, där varje stadium kännetecknas av hur vi i grunden förstår och möter världen omkring oss.
Varje stadium beskriver både en persons sätt att tänka, dvs. hur vi skapar struktur, sammanhang och mening i det vi gör, och vårt sätt att känna, dvs. hur vi upplever händelser runt omkring oss och vilka inre processer denna upplevelse utlöser. Men först och främst i detta sammanhang beskrivs stadierna genom de tillhörande mer konkreta beteendena.

Kvaliteten på det du utvecklar inom ett område av IPA-analysmodellen är beroende av vad du har utvecklat inom de andra områdena.
När vi går från en plattform till nästa tar vi med oss allt det bästa från den gamla plattformen och INTEGRERAR det gamla i det nya. Där det gamla var målet och ett självändamål, blir det nu ett medel för att utvecklas från den nya plattformen med nya mål, nya personliga standarder och ett helt nytt sätt att uppleva oss själva och tolka oss själva i världen.

Rörelsen och språnget från det gamla till det nya stadiet markerar både ett historiskt och personligt språng till ett högre medvetandestadium.
Det avgörande pendelslaget i personlig utveckling är rörelsen mellan Integration – att vara som och knyta an till andra och Differentiering – att vara sig själv som något unikt och annorlunda än andra. Dessa två positioner hör ihop och kan inte skiljas åt, och personlig utveckling sker i dynamiken mellan de två skenbara motsatserna. Det är den kraft och energi som tar oss från ett stadium till nästa.

På vår resa genom livet utvecklar vi både oss själva, dvs. vi skapar vår personliga identitet och självuppfattning genom att se på världen inifrån och ut, OCH vi går in i och utvecklar relationer och lär oss därigenom att se på världen utifrån och in. En balanserad självkännedom kräver båda synsätten.

IPA Nordic bygger på mer än 30 års forskning inom personlighetsanalys.

Ha en säker resa.

IPA Nordic

– Flemming Olsen
Forskare för IPA Norden