Färgerna i IPA-analysen

Från de gamla astrologerna, till de klassiska grekiska filosoferna och ända fram till våra dagar har färger alltid fascinerat människor. Det händer något med vår sinnesstämning när vi ser en viss färg, och det är denna upplevelse och känsla som har fascinerat historiens största tänkare i årtusenden.

BLÅ

RÖD

GRÖN

GUL

I modern tid har den klassiska konflikten mellan (natur)vetenskaplighet å ena sidan och subjektivisering av liv och existens å andra sidan manifesterat sig i kontroversen mellan Newton och Goethe. Färgpersonlighet.

Newton bevisade att ljus består av vågor och därför kan beskrivas i matematiska och objektiva termer – till skillnad från Goethe, som ville upptäcka färgernas inre natur. Han kom fram till att färgerna uppstår i mötet mellan ljus och mörker, där blått och gult är de två grundläggande polariteterna, grönt är sammansmältningen av blått och gult, medan rött är en kontinuerlig kondensation av grönt. Vi kommer att utveckla färgerna i IPA-analysen senare.

Färger som begrepp

Färgerna i sig är alltså mer än bara vågor. De är till sin natur polariteter, synteser och synteser, samma begrepp som vi kan tillämpa på liv och utveckling. Färger har alltså sin egen substans – sitt eget inre liv – som i vår upplevelse av dem återspeglar en sinnesstämning och därför kan användas som en spegelbild av oss själva. Den newtonska världsbilden har därför – när det gäller färger – tagit en liten omväg från vad människan alltid har vetat. På samma sätt som kvantfysiken (med Niels Bohr som en framstående förespråkare) förkastar fullständig objektivitet och gör människan själv till en del av experimentet, innebär Goethes ståndpunkt att vi ingår i ett slags symbios med färger. När vi tittar på dem präglas vi samtidigt av dem i våra sinnen.

Idag ser vi också forskare, som den tyske psykologen Max Lüscher, komma med teorier om sambandet mellan färgpreferenser och typ/personlighet som stämmer överens med vad gamla tänkare upptäckte för mer än 2 000 år sedan. Färg är alltså inte bara en matematisk formel, utan ett verkligt förnimbart fenomen som väcker känslor och skapar stämningar, och som med Goethes ord finns inom oss som en del av vår uppfattning av vår omgivning. Färger har en inneboende karaktär som resonerar med oss och gör något med oss.

Färger återspeglar därför verkliga psykologiska fenomen och har därför varit en del av människans ansträngningar att utveckla en typologi av temperament och känslor. Låt oss nu försöka skissera denna typologi i förhållande till de fyra grundfärgerna. Vi talar om färger för personlighet.

BLÅ

Blått förknippas med det melankoliska grundtemperamentet och är TANKENS och jordens färg. Blått förknippas med det inåtvända, det begränsande, formande, definierande och exakta.

Den blå personligheten ger intryck av kyla, distans, ärlighet och objektivitet, men också av säkerhet och trygghetssökande. Det är den nyktra och rationella tänkaren.

Det blå rummet är studierummet som ger utrymme för reflektion och eftertanke.

RÖD

Rött förknippas med det koleriska grundtemperamentet och är känslornas och eldens färg. Rött förknippas med det aktiva, det egensinniga, det explosiva, det passionerade, det rastlösa och är kärlekens färg.

Den röda personligheten är eldig, kraftfull, känslomässigt driven och reagerar ofta med ilska och aggression. Det är den dominanta och utåtriktade personen som ofta har ett idealistiskt förhållande till omvärlden och kämpar med näbbar och klor för att få igenom sina åsikter.

Det röda rummet är kraftfullt, meningsfullt, högtidligt och väcker uppmärksamhet.

GRÖN

Grönt förknippas med det flegmatiska grundtemperamentet och är färgen för SENSATION och vatten. Grönt förknippas med det vänliga, välkomnande och långmodiga, den njutbara smaken i sig, fördjupningen i upplevelsen.

Den gröna personligheten är till sin natur vilsam, lugn, långsam och eftertänksam. Det är en person som är försonlig, alltid beredd att prata om saker och ting och som tar sig tid.

Det gröna rummet är harmoniserande och lugnande och en bild av ”i skogens tysta djupa lugn”.

GUL

Gult förknippas med det grundläggande sangviniska temperamentet och är färgen för INTUITION och luft. Gult förknippas med det extroverta, det expansiva, det fantasifulla och det gränslösa.

Den gula personligheten är lätt, ljus, full av utstrålning och entusiasm, men också flyktig. Där den blå färgen sammanför världen i exakt rationalitet, sprider den gula ut världen i mer flytande och flytande bilder.

Det gula rummet är expansivt och kastar ut saker ur sig själva och ut i världen. Det är en plats för dialog och oförutsägbara processer.

Sammanfattning av färgerna i IPA-analysen

När vi jämför denna färgtypologi för åldrarna med de färger som vi har använt i IPA-analysen finns det en tydlig korrelation. Färgerna i IPA-analysen betyder något.

Den blå färgen omfattar METODFAKTORERNA och förknippas med tänkande, kunskap och rationalitet. Det är här vi skapar den faktiska, professionella och kunskapsmässiga grunden för våra handlingar.

Den röda färgen kopplas till RESULTATFAKTORERNA, som är det aktiva och kraftfulla, det sätt på vilket du riktar dina viljestyrda handlingar utåt mot omgivningen för att uppnå dina mål.

Den gröna färgen omfattar RELATIONSFAKTORERNA och förknippas med omtanke, empati och ett öppet och välkomnande beteende. I det gröna söker vi vänskap, harmoni och samhörighet.

Den gula färgen omfattar PERSONLIGA TILLVÄXTFAKTORER, som omfattar gränslösa möjligheter, intuition och orientering mot förändring och personlig utveckling. Det är också färgen för konflikt och expansion, där du testar dig själv och dina möjligheter, överskrider gränser och går in i ett nytt och okänt land.

Färgerna i IPA:s cockpit