I modern tid har den klassiska konflikten mellan (natur)vetenskaplighet å ena sidan och subjektivisering av liv och existens å andra sidan manifesterat sig i kontroversen mellan Newton och Goethe. Färgpersonlighet.

Newton bevisade att ljus består av vågor och därför kan beskrivas i matematiska och objektiva termer – till skillnad från Goethe, som ville upptäcka färgernas inre natur. Han kom fram till att färgerna uppstår i mötet mellan ljus och mörker, där blått och gult är de två grundläggande polariteterna, grönt är sammansmältningen av blått och gult, medan rött är en kontinuerlig kondensation av grönt. Vi kommer att utveckla färgerna i IPA-analysen senare.

Färgerna i sig är alltså mer än bara vågor. De är till sin natur polariteter, synteser och synteser, samma begrepp som vi kan tillämpa på liv och utveckling. Färger har alltså sin egen substans – sitt eget inre liv – som i vår upplevelse av dem återspeglar en sinnesstämning och därför kan användas som en spegelbild av oss själva. Den newtonska världsbilden har därför – när det gäller färger – tagit en liten omväg från vad människan alltid har vetat. På samma sätt som kvantfysiken (med Niels Bohr som en framstående förespråkare) förkastar fullständig objektivitet och gör människan själv till en del av experimentet, innebär Goethes ståndpunkt att vi ingår i ett slags symbios med färger. När vi tittar på dem präglas vi samtidigt av dem i våra sinnen.

Idag ser vi också forskare, som den tyske psykologen Max Lüscher, komma med teorier om sambandet mellan färgpreferenser och typ/personlighet som stämmer överens med vad gamla tänkare upptäckte för mer än 2 000 år sedan. Färg är alltså inte bara en matematisk formel, utan ett verkligt förnimbart fenomen som väcker känslor och skapar stämningar, och som med Goethes ord finns inom oss som en del av vår uppfattning av vår omgivning. Färger har en inneboende karaktär som resonerar med oss och gör något med oss.

Färger återspeglar därför verkliga psykologiska fenomen och har därför varit en del av människans ansträngningar att utveckla en typologi av temperament och känslor. Låt oss nu försöka skissera denna typologi i förhållande till de fyra grundfärgerna. Vi talar om färger för personlighet.